Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Gisle sade, att han ej hade något nytt att förtälja.
»Nu vill jag för sista gången vända mig till dig, min bro-:
der», sade Gisle, »låt mig nu se, att du hjälper mig på
bästa sätt. Jag skall löna dig med att aldrig vidare komma
till dig.»
Torkel svarade som förut; han erbjöd honom bäst eller
båt, men något annat eller mera ville han ej lämna. Gisle
tog emot tillbudet på båt och bad Torkel hjälpa till att draga
fram den i vattnet. Han gjorde så och lämnade Gisle sex
äskor med mat samt hundrade i vadmal.
Då Gisle nu kommit i båten, stod Torkel på land och
såg på affärden. Då sade Gisle: »Nu står du, min broder,
där så trygg och lycklig, du är många höfdingars vän och
har ingenting att frukta, då jag däremot irrar fredlös
omkring och har många mäktiga fiender mot mig, men det kan
jag dock säga dig, att du kommer att bli dräpt, förrän
jag blir det. Vår skilsmässa blir nu svårare än förr — vi
komma icke att träffas ofta. Aldrig skulle jag ha handlat
så emot dig.»
»Inte bryr jag mig om dina spådomar», sade Torkel,
och därmed skildes de åt. Gisle rodde till Hergilsö i Breda-,
fjorden. Då tog han skott och tofter ur båten, likaså åror
och allt löst, hvälfde om båten och lät den drifva inåt näset.
Folket gissade då, att Gisle hade drunknat, eftersom båten
dref sönderbruten i land.
Gisle gick upp 11 gården på Hergilsö, där Ingjald och
hans hustru Torgerd bodde > Ingjald var Gisles syskonbarn
och hade kommit ut till Island i sällskap med honom. Då
han såg Gisle, bjöd han honom genast all den hjälp och
allt det bistånd, som stod i hans förmåga att lämna.
Ingjald hade en träl och en trälkvinna vid namn Svart
och Botild. Hans son hette Helge och var fullkomligt
vansinnig, så att han fick gå med en stor sten bunden om
halsen och släpande på marken. Han gick ute och åt gräs som
boskapen. Man kallade honom Ingjaldstosingen. Han var
stor till växten.
Dalitröm, Norduka hjäUciogor. IL 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
