Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
först doppat i blod och sedan öste blod öfver mig, så att
jag blef helt blodig.»
Gisle kvad nu också en visa om hur han själf såg sig
drypande af blod.
Hans drömmar blefvo nu så svåra att han icke vågade
vara allena. En annan gång såg han folk komma till sig
och däribland var Ejolf. Då de stötte samman blef det
slagsmål utaf. En af dem som kom i vägen högg Gisle till så
han gick af på midten och det syntes som det var ett
ulf-hufvud på honom. Därpå tyckte Gisle, att alla trängde sig
in på honom, men att han hade en sköld i handen och
värjde sig länge.
Denna sommar var Gisle hemma och allt var lugnt
och stilla.
Då den sista sommarnatten kom, kunde hvarken Gisle,
Auda eller Godrid sofva. Det var stilla och lugnt, men
kallt så att det föll mycket rimfrost. Gisle ville nu draga
upp till sitt gömställe i klefven för att se om han kunde
sofva där.
De gingo därför alla tre upp till klefven. De voro
iklädda långa kappor, som släpade på marken och bildade
en bred väg i det starkt rimfrosttäckta gräset. Gisle hade
en staf i handen och ristade runor på den, under det han
gick, hvarvid spånorna föllo på marken.
Så snart han kommit fram till gömstället, lade han sig,
men knappt hade han insomnat, innan en ohygglig dröm
kom öfver honom, så att han strax vaknade och började
kväda om sin dröm. I detsamma hörde de folk tala. Ejolf
jämte fjorton man hade kommit och från boningshuset hade
de följt spåren i rimfrosten.
Då Gisle och hans sällskap märkte, att det kommit folk,
sprungo de genast upp på en klippa, hvarifrån det syntes
dem lättast att försvara sig. De hade hvar sin staf i banden.
Ejolf gick nu fram till foten af klippan och sade till
Gisle: »Du gör nu bäst uti att icke sticka dig undan längre
som fega människor bruka göra eller låta dig jagas som ett
Dal ström, Nordiska hjältesagor. II. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
