Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
vildt djur. Det har varit lång tid nog mellan våra möten,
och jag skulle gärna vilja, att detta blefve det sista.»
»Gå du bara som en man mot mig, jag skall inte dra
mig undan; det är din skyldighet i första rummet att själf
anfalla mig, ty du har mera orsak därtill än de andra, som
följa dig», svarade Gisle.
»Jag behöfver inte spörja dig om lof att ordna mitt
folk som mig lyster», genmälde Ejolf.
»Det kunde man väl vänta, att du din rädda hund inte
skulle våga att ge dig i strid med mig», utbrast Gisle.
Nu vände sig Ejolf mot spejar Helge sägande: »Du
skulle göra dig förtjänt af stort beröm, Helge, om du ville
gå först upp på klippan och anfalla Gisle; det skulle bli en
ära för dig, som inte skulle glömmas.»
»Ofta har jag märkt», invände Helge, »att du helst vill
ha någon framför dig, då det är någon fara på färde. Men
eftersom du uppmanar mig så enträget, skall jag angripa
honom, men följ då manligt efter och gå med, om du inte
är en rädd stackare.»
Helge gick nu framåt där det syntes honom lämpligast.
Han hade en stor yxa i handen, ett svärd vid sidan och
sköld på armen. Han bar en grå kappa och hade bundit
den om lifvet med ett rep. När han kom fram till klippan,
tog han sats och sprang uppför densamma mot Gisle, men
denne vände sig mot honom och högg till med svärdet mot
länderna, så att Helge blef skuren midt itu och hvardera
hälften rullade ned på hvar sin sida om klippan.
Ejolf arbetade sig upp en annan väg, men Auda gick
emot honom och slog honom öfver armen med sin staf, så
att armen blef maktlös och Ejolf tumlade ned utför klippan.
Då sade Gisle: »Redan för längesedan visste jag, att
jag var godt gift, men så bra trodde jag dock icke att det var.»
Nu gingo två man mot Auda och Godrid för att hålla
dem och därmed hade de fullt göra.
De öfriga tolf togo nu vägen uppför klippan och kommo
omsider dit samt trängde in på Gisle, men han värjde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
