Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I deras sista fasta borg Jomsborg sökte Palnatoke, deras
kloke höfding, genom stränga lagar och vikinga-regler
bibehålla vid makt vikingasläktet. Men tiderna förändrades,
Jomsborg föll, och den siste vikingen fick snart sjunga sin
svanesång.
En ny tid rann upp, där ej vikingalifvet hörde hemma.
I Gisle Surssons saga åter se vi den fredlöse mannens
hårda kamp för lifvet. Dömd fredlös för dråp, ehuru han,
enligt tidens skick och bruk — men ej enligt lag — var
pliktig hämnas sin svågers dråp, irrar Gisle Sursson som
skogsman omkring, döljande sig än här, än där.
Under många års irrfärder kämpar han sin hårda kamp
för lifvet, men dukar slutligen under för sina många
förföljare.
Sin sista strid mot öfvermakten stred han som en
verklig hjälte och hans död blef en hjältes död — fast Gisle
Sursson föll som fredlös man.
Det finns så mycken ursprunglig kraft och
karaktärsstyrka hos våra gamla nordmän, och deras kvinnor voro så
själsstarka och modiga, att det i vår tid torde vara skäl att
ånyo draga dem fram i ljuset.
Med tanke på att just låta modet och själsstyrkan tala
sitt eget språk för de unga, är det dessa sagor kommit till,
mod och själsstyrka som vi behöfva i vår tid mer än något
annat.
Och jag hoppas detta språk må vinna genklang.
Stockholm i december 1905.
KAT A BALSTRÖM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
