Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Åsa gick fram för konungen och talade till honom så,
som Palnatoke bjudit henne.
Harald sporde hvem hon vore, och då Åsa nämnt sitt
namn sade han: »Förunderligt djärf tyckes du mig vara,
men drag dina färde och drista dig icke att tala slikt så vidt
lifvet är dig kärt». .
Palnatoke sade nu: »Herre, vi känna denna kvinna och
.veta väl att hvad hon säger är sanning. För den skull
hafva vi tagit gossen till oss och därmed har eder ära i alla
händelser vuxit.»
Kungen genmälte: »Detta väntade jag icke af dig
Palnatoke, att du på detta sätt ville skylla denna sak på mig».
Palnatoke svarade: »Som din son vill jag ära svennen
och söka höja hans ställning — men nu må detta samtal
vara slut oss emellan».
Kort tid efteråt drog Harald med sitt följe bort från
Palnatoke, men föga stor var vänskapen dem emellan nu.
H.
Sven och konung Harald.
O ven växte nu upp på Fyn samman mëd Palnatokes och
° Ålofs son Åke och de båda blefvo fosterbröder.
Många rådde Palnatoke att icke uppfostra ett barn, som
gällde för att vara kung Haralds son, men Palnatoke svarade
dem: »I den saken vill jag själf råda och säkert skall något
stort komma däraf».
Då Sven blifvit femton år, sade Palnatoke till honom:
»Drag nu bort till konung Harald och bed honom erkänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
