Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefvens dotter på Elfvabolid af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver sin förlorade friare, öfver kronan och manteln,
som hon låtit släppa sig ur händerna. Men hon
skämdes för att visa sin sorg, och derföre led hon desto mer.
Så kom vintern, och en vacker dag skulle
gref-vens fara till kyrkan, för att profva det nya slädföret.
De båda äldsta döttrarna foro af med hvar sin
hurtig riddare vid sidan, men den yngsta, den fagraste
stod ensam qvar på förstuguqvisten och såg efter de
bortresande.
Det grämde henne nu, att hon ej hade en
hjer-tans kär. Hon visste ej riktigt huru det föll sig, men
hon kom att tänka på den stackars väpnaren, som
varit så länge förälskad i henne. Om han kommit i
detta ögonblick, så hade han kanske fått ja af stolt
jungfrun.
Bäst den fagra tärnan stod i sådana tankar, hörde
hon bjällerklang uppe i liden.
Hon såg deråt, och fann bjällrornas klang så
ljuf-lig, att hennes tankar åter föllo på den trolöse
främmande riddaren, på den som hon tagit för en kung
eller kejsare.
Två frustande hästar sprängde fram, men det var
icke riddaren, som hon väntat, utan den förbisedde
väpnaren.
»Lyster det stolt jungfrun att draga till kyrkan?»
sporde han, i det han körde fram till trappan och
hel-sade så höfviskt och ödmjukt som möjligt.
Den unge väpnarens röst var så bedjande, och
stolt jungfrun tyckte, att hans ögon sågo så vackra ut.
Hästarne dansade i skacklorna och syntes ifriga att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
