Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefvens dotter på Elfvabolid af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hinna upp riddarnes hästar, hvilkas bjällror hördes ännu
på afstånd.
Väpnaren såg jungfruns frestelse, och för att
förvissa sig om seger tilläde han:
»Vi skola köra om stolt jungfruns systrar. Mina
hästar äro bättre än riddarnes, och jag kan sköta
töm-marne.»
Då log stolt jungfrun så godt, och väpnarens
hjerta slog så hårdt, att det kunnat spränga
läder-kyllret.
Jungfrun steg ned af första trappsteget och log
ännu så mildt. Men redan vid det andra trappsteget
hejdade hon foten och log icke mer. På tredje
trappsteget stannade hon, och hennes öga syntes lika kallt
som snödrifvan.
Väpnaren bleknade, när han frågade: »Kommen
I icke, stolt jungfru?»
Ett kort nej blef jungfruns enda svar, och hon
vände hastigt om in i stensalen. Hon hade besinnat,
att hon ej kunde nöja sig med en simpel väpnare, då
hennes systrar hade riddare.
Hon gick alltså in i stensalen för att trösta sig
framför den stora spegeln, under det väpnaren körde
bort och i harmen stjälpte släden vid borgledet.
Länge hade dock ej stolt jungfrun speglat sig
innan hon å nyo hörde bjällerklang uppe i liden. Men
nu var det äkta silfverklang i bjällrorna, och med
klappande hjerta ilade stolt jungfrun ut på förstuguqvisten.
Det härligaste fyrspann sprängde fram. Hästarne
voro hvitare än den nyfallna snön och deras manar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
