Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefvens dotter på Elfvabolid af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och svansar blänkte grannare än de otaliga små
silfver-klockorna i nätet och på lokorna. Tömmar och nät
voro af silke, och släden var förgyld och klädd med
skarlakan och siden.
I släden satt riddaren klädd i zobel och
hermelin såsom kungar pläga vara.
»Lyster det stolt jungfrun att draga till kyrkan?»
sporde han, i det han körde fram till trappan och höll
in hästarne.
Den gången tog stolt jungfrun de tre trappstegen
i ett hopp, och lätt som en lärka flög hon upp i
släden vid riddarens sida.
Det bar af i stickande traf, och när de kommit
upp i liden, körde de om den stackars väpnaren,
hvil-kens hästar ej förmådde följa efter. Den stackars
olycklige ungersvennen körde omkull för andra
gången i en djup snödrifva, när han såg sin hjertans kär
vid en konungs sida.
Det bar af så fort, att stolt jungfrun knapt kunde
se upp. Men hon log så godt, när hon, först på
af-stånd och sedan allt närmare och närmare, hörde
bjällerklang. I skenande fart körde hon snart om sin
äldsta syster. Ännu gladare blef hon, när hon kort
derefter körde om sin yngre syster.
Snart hade båda systrarnas slädar försvunnit
bakom hennes, men något förundrad blef jungfrun, när hon
på samma sätt fann att kyrkan försvann bakom henne.
Hon skulle ju fara till kyrkan och der visa sig i
all sin härlighet för allt kyrkfolket. Alltså sporde hon
riddaren, om han ej ämnade vända om snart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
