Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vid en gatlyktas sken af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 | | Vid en gatlyktas sken. |
Af Onkel Adam. |
Alla fönsterna i grosshandlarens våning voro
upplysta. Vagn efter vagn stannade, och damer i
de dyrbaraste toaletter trippade in i det ståtliga huset
och uppför trappan, som var garnerad med lefvande
växter, doftande af vällukt. Det var ändå långt in på
hösten; men hvad förmår ej rikedomen i förening med
konsten! Hela gatan var packad med folk.
Ja Herre Gud, nog mins jag då fru
grosshandlerskan var som en af oss — stackars unge, hon gick
helt slankig och strök på gatan då hon var liten, hon
som en annan; men se föräldrarne kostade på henne
allt hvad de egde, och så såg det lilla trollet rätt
smånäpet ut — och så blef herr Göranson alldeles galen
i flickan och så kom hon till välmakt.
Bland hela den tätt packade mängden fanns det
ingen, som så noga hört på, som en tioårig
vacker flicka, hvars blå ögon glänste af förtjusning.
Huru liten skärfvan än var, som der hemma utgjorde
fars rak- och mors toalett-spegel, hade lilla Gusten
märkt att hon såg rätt bra ut, och mamma hade icke
heller underlåtit att omtala, huruledes »alla menniskor»
tyckte om lilla Gusten, och mången gång hade barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:03:14 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nornan/1874/0041.html
