Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid en gatlyktas sken af Onkel Adam - Sekter Borg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fått höra att Gusten skulle ha kläder som »folk», för
att få umgås med folk och vara med de bättre, ty
visst voro de fattiga, men gudilof — då vår Herre
gjort så mycket för barnet, så —. Den stackars
glasmästaren led många gånger derför, att Gusten hade
ett par blå ögon, som sjelfva borgmästarinnan en gång
visade för friherrinnan på Ljusingsfors, så mor hade
sjelf hört att friherrinnan sade att de voro som
förgätmigejer.
Allt detta skimrade nu för barnets ögon.
Ekipager, ljus, blommor, musik, guld och gröna skogar,
lycka och sällhet, siden och sammet, guldarmband —
och allt detta kunde hon sjelf få med tiden, bara hon
blefve klädd som folk och finge vara bland folk; men
pappa förtjenade så litet, fastän han arbetade från
ottan till qvällen, och huru utsliten mamma förblef,
kunde ändå Gusten ej bli klädd som folk — det vill
säga kunde glasmästaren icke täfla med grosshandlaren.
Denna omedvetna täflan var emellertid den lilla
familjens olycka, det enda tvistefrö, som fanns mellan den
hederlige glasmästaren och hans beskedliga hustru.
Hvarför har jag ej blifvit en rik mans barn? Denna
fråga kom den lilla flickans hufvud att svindla.
Och det var hela den historien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
