Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollkubben af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menskligt väsen, en gammal gubbe, som der under
ett tjugotal vintrar trotsat köld, storm och mörker, och
som, fastän han hade alla möjliga utsigter att kunna
svälta och frysa ihjäl, likväl tycktes vara af det
oförgängliga slaget. Riskojan hade han med egna händer
upprest i den lilla bugten der holmen hade sitt enda
lä; en gammal dålig eka hade han timrat ihop af de
mest olikartade brädstumpar, som drifvit i land vid
»kubben», — så kallar skärgårdsbon dessa små
stenskär, som till och med anses för obetydliga att kallas
holmar, och hvilka här och der resa sina rödaktiga
eller gråa, helt och hållet kala klippor, upp ur det
klargröna vattnet, och på stormiga dagar se ut som
trotsiga hafsjättar, omgifna af yrande skum.
Det lilla ensliga skäret hette egentligen Måskubb,
men sedan den gamle tagit sitt hem der, hade de
kringliggande öarnes befolkning döpt om det till
Troll-kubben, och det på skäl som ovilkorligen måste
inverka bestämmande äfven på den fördomsfriaste
skärgårdsbo. Ty att det inte stod rätt till med gubben
på Trollkubben, det kunde ju en blind se. Ingen
kände honom, ingen visste hvarifrån han kommit eller
hvem han var, ingen hade någonsin varit i land vid
holmen, sedan han satt upp sin riskoja der; en djerf
fiskare från Nämdö hade verkligen en natt försökt att
landa der för att möjligen kunna taga reda på hvad
gubben hade för sig, — att det var något trolltyg det
visste han naturligtvis förut, derför hade han också
stoppat ett eldstål i västfickan för att mota allt ondt.
Men det hjelpte inte; han kom aldrig i land. Hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
