Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollkubben af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till och med att gubben hade stora skatter begrafna
der, och att den som en gång kunde komma i
besittning utaf dem, han skulle få långt mera än han
be-höfde för att sitta i lugnet till döddagar.
Slutligen, en ruskig dag i November månad,
märkte en förbifarande lots, som inte var hemma allt
för nära i trakten, och derför hade något mindre
förskräckelse för Trollkubbsgubben än grannarne, att den
magra geten stod ängsligt bräkande utanför riskojan,
under oupphörligt skrapande med ena framfoten på
bräddörren, som om hon ville slå upp den. Detta
djurets beteende väckte lotsens uppmärksamhet, och
som han var af modigt och temligen klentroget
sinnelag, så lade han slutligen i land vid kubben, sedan
han och kamraten först tagit sig ett par duktiga
klunkar ur en från Vaxholm medföljande kagge. När
geten såg båten närma sig stranden, sprang hon ängsligt
bräkande ut i vattnet emot de kommande, som om
hon velat säga dem något.
»Tro’na fan!» menade den ena lotsen, »hon vill
kanske stångas när en kommer te’na!»
»Äh, du ä’ tokug, Lars!» svarade den andra; »du
kan fäll se att krittre ä’ orolig öfver någe, vet jag!»
Och knappt hade de satt foten i land förrän
geten med förnyadt bräkande sprang emot dem, och
sedan tillbaka de få stegen upp till riskojan, der hon på
nytt skrapade på dörren. De båda lotsarne följde med,
och sedan de tagit sig en ny buss ofvanpå den gamla,
funno de sig starka nog att kämpa med sjelfva hin,
hvarför de försigtigt öppnade dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
