Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollkubben af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och skiner ner från höjden
På lefnadsvägen vår!
För sjung hopp och sjung ho och sjung fallalallalej!
Ja, hejsan min åra,
Låt tagena gå!
Fast ögona sig tåra
Vill jag sjunga ändå!
Jag har en trogen jänta
Fast fattig jag är,
Och hon skall säkert vänta
På hjertevännen kär!
För sjung hopp och sjung ho och sjung fallalallalej!
Med klappande hjerta lyssnade hon på den
välbekanta sången, som allt mera aflägsnade sig, men
dock hördes så klar och tydlig genom den rena
aftonluften. Slutligen bortdog den allt mera, och med en
sakta bön för den bortilande vännen, gick Lina
tillbaka in i stugan.
Under tiden sjöng Magnus sin visa allt hvad han
orkade, och när han tröttnat att sjunga, så hvisslade
han melodin, och så sjöng han igen. Det är så den
raske skärgårdsbon i allmänhet förkortar för sig de
långa timmarne och det styfva arbetet vid årorna.
Magnus hade väl sutit så och rott i frisk fart en
timmas tid vid pass, försänkt i sina glada tankar på en
lyckligare framtid, då i hast en dugtig stöt höll på att
kasta honom framstupa från toften på hvilken han satt,
och båten sköt med fören högt upp på en
undervattens-klippa. Som båten tvärstannade från full fart, så slog
naturligtvis ekan till båten i aktern så att det knakade
i de temligen murkna bräderna. Med ett utrop af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
