Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Trollkubben af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förargelse såg Magnus sig om, men utropet fastnade
honom i halsen af förskräckelse, när han i det klara
månljuset såg att han stött på ingenting mindre än
sjelfva Trollkubben.
»Gud tröste mig!» tänkte han med kallsvetten i
pannan, »nu ä’ jag väl rakt olycklig för hela min tid!»
Magnus gjorde de mest förtviflade försök att komma
loss igen, men det lyckades inte. Det var som om en
osynlig makt hållit qvar skötbåten på stenen, och till
slut fanns för Magnus intet annat råd än att stiga ur
båten upp på en sten strax bredvid, för att på det
sättet försöka att komma loss igen. Men när han väl
var uppe der, såg han till sin stora förskräckelse att
den stenen hängde fast vid stranden, och att han
således bokstafligen var i land på Trollkubben.
Men som Magnus, trots sin medfödda
vidskeplighet, likväl var af ett raskt och beslutsamt lynne, så
böljade hans förskräckelse så småningom att gifva vika.
När han tänkte litet närmare efter, så var det ju i
grunden ganska besynnerligt att han så der kommit i
land, — ty ingen kunde ju någonsin komma i land
här, det hade han hört ända sedan han var ett litet
barn. Och nu var han der, och det till på köpet så
ordentligt, att han hade största möda att komma
loss igen.
»Det är fäll den elemenskade eka, som ville hit
igen», tänkte han, »och derför så tog den lede i årorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:03:14 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nornan/1874/0093.html
