Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollkubben af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur bergsskrefvorna, så att Magnus tyckte att de sträckte
ut sig liksom långa fingrar, färdiga att gripa fatt i
honom. Det var derföre med en suck af betydlig
lättnad som han stretade upp för den släta klinten till
toppen af kubben, der han snart stod i det fulla
månljuset, frälst ifrån både troll och långa fingrar, och
skådade omkring sig utåt fjärden. Det var en herrlig
ut-sigt han der hade framför sig, och försilfringen, som
månen så frikostigt bestod åt hvarje föremål, skämde
sannerligen inte bort saken. Utan att vara någon
naturbeundrare, åtminstone skulle Magnus blifvit
mycket flat och brydd för svaret, om någon frågat honom
hvad han tyckte om utsigten, — ägde han likväl i
rikt mått den omedvetna kärlek för skärgårdens friska
natur, som är dess åbo så egen. Han satte sig ned
på ett stenröse högst uppe på toppen, — ett stenröse
ditsatt af sjömätningsmanskapet vid flottan, de enda
utom honom sjelf som på många år varit i land på
holmen, och de enda i hela skärgården som hvarken
fingo eller ville ha ondt af spökrädsla. Vänd emot
Fogelbrolandet, satt han der, tände på sin pipa och
försjönk i sina funderingar på Lina och på den
kommande dagen. Han hade väl sutit så en qvart, eller
något mera, då han tyckte sig förnimma årslag på
yttre sidan af holmen och tvenne röster i ifrigt
samtal. Han lyssnade andlöst, och de kommo allt
närmare, han kunde nu tydligt urskilja hvad som sades.
Den ena rösten var djup och tillhörde tydligen någon
äldre man, men det var något lallande och dvalmyndt
i den, som tycktes antyda någon högre grad af be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
