Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollkubben af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan, så kunde ju Magnus sälja den gamla, skräpiga
stugan, som dock alltid kunde vara värd sina hundra
riksdaler, potatislandet inberäknadt, och ge sig af ut
till sjös, eller taga tjenst, eller på annat sätt förbättra
sina nu så tunga vilkor. Gumman rörde ofta nog
på den strängen, men Magnus ville aldrig höra på
det örat.
»Fick du bara vara utan plågor, mor, så kunde
du gerna få lefva tills du blef hundra år!» brukade
han säga, i det han trohjertadt strök den gamlas
af-magrade hand; »aldrig skulle jag öfverge dig, det kan
du lita på!»
»Ja men käraste min gosse!» pustade den gamla
modern, i det den innerligaste glädje lyste i hennes
djupa, blå ögon; »jag är ju dig bara till besvär! Vore
du ensam, så kunde du snart få dig både hustru och
gård — hvem skulle inte vilja ha en så ståtlig gosse
som du! Men si, di vet att jag kommer med som
påhäng, och det gör att ingen törs titta åt dig en gång!
Men det ska’ fäll snart ta’ slut, jag tycker det käns
som om vår Herre ville ta’ mig snart nu!»
När Magnus var ute på långväga fiske eller
annars var ur vägen för en dag eller par, så var det en
gammal piga, ett fattighjon vid namn Lena, som
tittade efter henne. Den dagen, som auktionen vid
Vass-garn stod, var hon också der, och hon satt just på
qvällen inne i stugan hos den gamla och språkade med
henne 0111 flydda tider, och det lifvade upp den sjuka.
Lena var talför nog af sig, och hade reda på litet af
hvarje, och fast hon inte hade någon varaktig stad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
