Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eken af Fjalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som ordade om väld och orättvisa.
Den minsta rottråd ville upp och lefva
Ett sorglöst, lustigt lif i fria rymder,
Och ingen fans så maktlös och så svag,
Att ej han såg sig ega krafter nog
Att trotsa slagregn, storm och åskans viggar,
Blott han som krona fick i höjden stiga.
Så frätte afund kring sig mer och mer
Och märg och helsa stal ur friska kärnan,
Och sist ur djupet ljöd ett samfäldt rop,
Att fick ej roten också krona bli,
Så skulle kronan också ner i mullen.
Och roten bönhörd blef, när hösten kom.
En dag kom stormen tumlande från fjällen
Med vilda härrop och förödelse.
Och bondens stuga skalf i sina fogar,
Och skogens resar raglade som druckna,
Och hafvets böljor vältrade i skum.
Då grep orkanen ock med jättekraft
Kring ekens rot och slet den upp ur jorden,
Och stam och krona ramlade med dån.
Och när så år förgått, kom samme främling
Till samma trakt på nytt och sökte hvila.
Men ingen svalka stod att finna nu,
Der eken fordom hvälft sitt friska löfverk.
Nu svedde solens strålar utan hinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
