Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarnöjen af Egron Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sämjan kan vara så god och belåtenheten så stor.
Men trollskt och underligt kan man emellertid tycka
det vara att se hur den outtröttliga ångbåtskaptenen
minst tre gånger om dagen i värmen bringar svåra
laster af passagerare från det öfverfulla Stockholm,,
utan att ändå folkmängden här på Waxholm genom
dessa hit flyttande stockholmsbor tycks i det minsta
ökas. Det är som om all denna myckenhet, knappt
landsatt strax uppsväljdes af jorden eller endast hade
kommit för att gästa dvärgarna i klippan.
Vi hafva sålunda icke kunnat göra bekantskap
med andra än ganska få af dessa sommarnjutande
väsenden; måste i stället nöja oss med att irra
omkring i skogen och taga lärdom af ekorrarne som
hoppa på grenarne och gunga på qvistame, utan att
bekymra sig om sällskapslifvets behag.
Det kunde vara ganska pittoreskt nere vid strän~
derna emellan fiskarstugorna, båtskjulen, bryggor och
slupar allt speglande sig i klara vattnet, om koloriten
vore litet behagligare, men den starka rödfärgen på
byggningarna med sina nya tegeltak, kan nästan
komma ögonen att svida. All denna rödfärg är
åtminstone för mig mycket plågsam. Jag lider också af
att betrakta den rysligt fula fästningen och vänder
gerna ögonen åt andra håll för att slippa se den.
Vedskutor från Roslagen kryssa genom sundet och
stora ståtliga norrlandsångfartyg susa förbi och man
hviftar så vänligt med näsduken och önskar lyckosam
färd och det hviftas igen och igen, så länge man har
hvarann i sigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
