Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giljarefärden af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och han glömde sitt ärende hos henne och glömde
sig sjelf och ville taga henne till sitt vif.
Men då började völvan tala med en annan röst,
och hennes ögon fingo ett annat sken och
annorlunda tedde sig hennes åthäfvor. Hon bjöd Valivan
att draga sina färde och tåga öster ut till dess han
arla i morgonstund finge se en stad brinna i solen
som i purpur. I den staden skulle han finna det vif
han sökte, och skulle hon vara den fagraste
kungadotter i all land, och henne skulle han betvinga.
Och Valivan gjorde såsom völvan befalt. Han
drog öster ut, och hvarje morgon tog han märke i
himlabrynet där solen gick upp. Så tågade han
rakt fram såsom vestanvinden far öfver fjällen och
som vildgässens skaror när de draga till solens land.
Han klättrade öfver bergtoppar, på hvilka solen aldrig
sågs gå ned och där snön låg i eviga drifvor. Han
vandrade ned i dalar, där mandelskogar doftade och
lindebärsträden blommade och där näktergalar och
talltrastar sjöngo härliga sånger om Valivans äkta vif och
jublade Öfver hennes fagerlek.
Då ångrade det Valivan, att han förnött så många
härliga vårar och somrar under blodiga fejder. Då
kände han ärans lager så naken och kall mot
kärlekens röda roser. Då kände han friskare blod i sina
ådror och klarare syn i sina ögon. Då kände han
sitt hjärta så varmt och fullt, och då tänkte han med
tacksamt sinn på völvan, som visat honom de stigar,
hvilka leda till kvinnornas hjärtan.
Och Valivan märkte blott sin lycka och lefde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
