Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giljarefärden af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olar Adelin rida fram ur molnet och närma sig
staden.
Och alt folket jublade och hissade flaggor och
vimplar i alla torn och på alla tak.
Och alla hofvets tärnor fröjdade sig och togo
blommor och kransar för att gifva den segrande riddaren.
Men kungadottern jublade icke. Hon förbjöd
sina tärnor att binda kransar och befalde stadsboarna
att taga ned flaggorna och vimplarna. Och så lät
hon bomma till stadsporten och stälde upp hela sin
lifvakt bakom den för att hindra Olar Adelin att
komma in.
Vårsolen strålade icke härligare än Olar Adelins
anlete, när han med segerns och kärlekens
förhoppningar red fram mot stadsporten och hörde jublet och
såg flaggorna och blommorna och såg huru alla
hofvets fagra tärnor viftade med näsdukarna.
Men hans kind bleknade, när han kom närmare
och icke såg kungadotterns näsduk bland de öfriga.
Och han hade möda att hålla sig uppe i sadeln,
när han såg att flaggorna togos ned och kransarna
kastades bort.
Han steg af hästen och gick till fots rakt mot
stadsporten. Och lifvakten sköt på honom med pilar
och kastspjut, men de studsade tillbaka såsom hagel
från ett plåttak mot den brynja som kungadottern med
egen hand spänt på honom.
Och alt efter som Olar Adelin gick fram, vek
lifvakten undan af fruktan för hans blotta åsyn. När
han så kom fram till stadsporten, ryckte han lös den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
