Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giljarefärden af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu var icke riddaren död, endast sårad, och
han satt upprätt på marken. Olar Adelin blef då
glad ’ och ropade: »Statt upp riddar Valivan och
låt oss svälja fosterbrödralag. Vi hafva dyrkat en
kvinna som Gud och glömt Gud för henne. Men
hon var en ond ängel i fager skepnad, falsk och
utan kärlek. Hon har gycklat med oss och
bedragit oss, och vi hafva lefvat och kämpat som dårar.
Det är skam att sörja, vi böra blygas för oss och
alla.»
Men riddar Valivan hörde det icke. Han hade
ögat åt motsatt håll. En förbannelse dog på hans
läppar, i det han till hälften drog upp en knif ur
slidan och föll så död till marken.
Den fagra völvan hade stått framför honom, och
mot henne hade han dragit knifven, henne hade han
i sin sista stund förbannat.
Hon stod kvar ännu och log mot Olar Adelin,
och det tycktes honom att hon var lik kungadottern.
Och hon talade till honom och sade: »Var hälsad,
Olar Adelin, du jordens tappraste riddare. Jag vill
hafva dig till min hjärtans kär.»
Men Olar Adelin hade ännu kungadottern i
hogen, och han hade lärt sig att frukta kvinnor.
Han svängde om sin häst och red tillbaka till staden
i sakta skridt. Han hade ögat på kungaborgen, och
det var ett tåradt öga, ett afsked till kungadottern
som han älskat högre än sitt lif.
Men så ökade han farten och försvann snart
med pilens snabbhet ur synkretsen. Han drog till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
