Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Mammas perla” af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin atenienn hade bilder af alla tidehvarfvets snillen,
alldeles af samma skäl, som man i den gamla
riddar-tiden prydde slägtsalen med sina anherrars konterfejer
och sköldemärken.
Kammarherrn, som i sin ungdom varit en fjeril
bland hofdamerna, kände sig andeligen beslägtad med
alla snillen och kunde långa stycken ur deras skrifter
utantill, hvilket högeligen förundrade icke allenast
borgmästaren, friherrinnan Z. och hela »societeten»,
utan alla, som kommo i hans närhet. Han var så
att säga en svampdosa full af poetisk skönhet och
snille, och ingen var eller erkändes i den staden för
ett snille, om ej kammarherrn hade gifvit sitt utlåtande.
Han hade också många bokskåp och böckerna granna
band; ty bokbindar Yhlstedt kunde ej binda honom
till behag. Han lät binda alla sina böcker i
Stockholm. Men Louise Westerlind tyckte att kammarherrn
var en gammal fåfäng narr och hon hade dessutom det
felet att tycka att stadens eleganta ungherrar voro mera
än lofligt platta och Oaktadt allt talande — intetsägande.
Hon var, med ett ord, olycklig nog att å hufvudets
vägnar vara dem öfverlägsen till den grad, att hon
omöjligen kunde fästa sig vid någon af dem.
Det gifna är, att qvinnan ovilkorligen fordrar att
mannen skall vara henne öfverlägsen, det måtte då
vara i snillets lekar eller i armstyrka. I något måste
han stå högre och mera fast än hon sjelf. Denna sats
stöter bra mycket mot vår tids åsigter; men — detta är
qvinnornas egen skull. Hvarför skratta de åt en enfaldig
karl och föraktar en man som springer då det gäller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
