Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Mammas perla” af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svar — och detta beror derpå, att han har så många
vägar att tränga sig in i ett menniskohjerta.
Rektorn gick allt oftare till fru Westerlind, hvars
man varit rektorns vän och kamrat; men småningom
fann den gode rektorn så mycket nöje i Louises
sällskap att han riktigt måste föresätta sig att icke gå dit,
for att låta bli att göra det.
Den unga flickans goda hufvud, lättfattlighet och
förtrolighet mot den gamle vännen gjorde att denne
nästan fann sig i samma ställning, som en passionerad
blomstervän, som pysslar om en sällsynt blomma, en
som, liksom tillfälligtvis, kommit till ett främmande
klimat. Huru kärleksfullt vårdar han ej denna blomma
och ser med förtjusning huru det ena bladet utvecklar
sig efter det andra, huru knoppar knyta sig för att
framdeles utslå i blom.
Louise å sin sida drömde ej om att »farbror»
Löfling skulle bli kär i henne — det var omöjligt, ty
han var för gammal — det var ju alldeles klart; men
farbror Löfling hade så mycket att tala om. Det
föreföll flickan som om han haft ett trollglas, genom
hvilket man kunde blicka in i vetenskapens fördolda
men eviga rike. Det föreföll henne ofta liksom farbror
Löfling varit en af dessa andar, som mottaga
mennisko-själen ock leda den allt längre och längre in i ljusets
rike, allt närmare till ljusets och sanningens källa. Huru
rena och sköna voro ej den silfverhåriges drag, då han
talade med inspirerad, klar blick, liksom han sjelf såg
det han beskref. Han förde henne med sig i andra
verldar än denna, till högre känslor än de vanliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
