Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Mammas perla” af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla Anna måste läsa, lära sig handarbeten och
musik.
Hon måste sitta och läsa, sitta och sy och sitta
och spela skalor. Hela dagen sitta.
Några fa stunder fick hon leka med sina dockor
i en vrå bakom salsdörren eller springa omkring på
gården och röra sig; men dessa stunder voro
räknade. Klart är att tiden måste väl användas för en
stackars flicka, som på tio år måste lära sig det en
gosse först lär sig på tjuge; ty vid aderton år måste
flickan vara beredd på att bygga sig ett eget hus,
men ynglingen blir trettio innan han kan ens tänka
derpå.
Dock Anna blef småningom mindre lekfull —
hon blef allt »snällare och snällare» och läste äfven
då hon fått lof att leka.
Lilla Anna var »så klok, så klok», så stilla och
snäll; hon fick beröm och afund i hela staden. Det
fanns ingen jemnårig flicka, som ej dagligen hade
den förargelsen att höra omtalas att Anna Löfling
var »annat till flicka hon» — en allvarlig och klok
flicka, som var mera road af att spela skalor än att
springa kapp med fjärilarne i trädgården och läsa en
grammatika i stället att smeka en doftande blomma i
den friska, fria naturen.
Lilla Kammarherrn beundrade det lilla
underverket af kunskap och stillsamhet; men han kallade
ej Anna numera for »mammas ros» — han kallade
Anna för »mammas perla». Kammarherrns instinkt
sade honom att Anna numera icke var en ros utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
