Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hackran af Herman Hofberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låg bergkulle och lyssnade med spänd
uppmärksamhet. När han ej förnam något af de ljud, efter
hvilka hans öra spanade, smög han sig åter framåt;
men stadnade när han gått några hundra alnar,
orörlig som en bildstod.
Från en låg fura, på ett ed mellan tvenne
mindre mossar, hörde han det för alla jägare välkända
spelet af en tjäder. Hastigt ryckte han skrufnyckeln
ur fickan och spände med ett par omvridningar
fje-dern på sin hjullåsbössa. För hvarje gång, tjädern
slagit »klunken» och begynte »sissningen», närmade
sig Per med några hastiga steg, hvarvid näfverskorna
tycktes enkom vara bestälda för att göra hans fjät
ljudlösa.
Sedan han omvexlande sprungit och deremellan
stått orörlig, i samma ställning, hvari han befann sig,
då »sissningen» upphörde, var han slutligen inom
skotthåll. Ännu lågo nattens skuggor tunga öfver skogen;
men på en torr gren nära furans topp varsnade
finnens skarpa öga en mörk, oredig massa höja och
sänka sig allt efter de olika skiftningarna i fogelns
spel. Med säker hand lade han studsaren till ögat,
tog noga sigte och, innan de kringliggande bergen i
närmare eller aflägsnare ekon upprepat knallen af
skottet, låg tjädern död på marken.
Men i detsamma störtade Per Hackran sjelf till
jorden, trälfad bakifrån af ett häftigt slag i hufvudet.
Bedöfningen varade dock endast ett ögonblick.
När han åter kom till sans, kände han en knotig,
järnhård hand knyta sig om strupen och i ena si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
