Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hackran af Herman Hofberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig och Erker Khärronen? — nästa gång skall det
bli hans tur.»
»Mången släcker sin hann, tills han sjelf blir
usel och arm», mente Per. »Du är stor nu, Kristoffer;
men ingen vet hvad som kan hända dig, innan du
slutat.»
De sista orden hördes ej af Havvonen. Han
hade redan skyndat efter de borttågande bönderna,
hvilkas skrål och sång hördes i liden bakom
skogsbacken.
I det provisoriska näste, Per Hackran upprest
åt sig och de sina, efter ödeläggelsen af Najen, suto
en mörk Novemberqväll hustrun och de tre
hemmavarande sönerna.
Gumman sysslade vid ugnen med den tarfliga
qvällsvarden, under det den äldste sonen »späntade
pertor» och de båda yngsta gjorde näfverskor vid det
klara skenet af ett stickbloss.
Husfadren sjelf syntes ej till. Han hade för nio
veckor sedan vandrat af till Stockholm för att få den
obilliga domen öfver sig upphäfd och, om möjligt,
sina förföljare befordrade till väl förtjent näpst. Ingen
hade hört ett ord om honom efter hans bortvandring
och då ingen i denna vrå af verlden hade en
föreställning om, huru långt det var till rikets hufvudstad,
kunde man ej ens gissningsvis beräkna hans
hemkomst.
Ute hvirflade snön i massor och genom det öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
