Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vågbrytaren af Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sekler gingo. Andra slägten stenen födas såg och fly.
Nya hjelteskuggor åkte uppå silfrad midnattssky.
Men en dag bland strandens klippor stod ett kors
af signadt trä,
Munkar sjöngo, rökverk tändes, kristnad viking böjde
knä.
Fromme B ernh ardin erbröder byggde Herranom en gård,
Hamrade de råa blocken ifrån jättens minnesvård.
Timlighetens qval och tvifvel i en mörk och jernhård tid
Studsade mot helga murar, rubbade ej klostrets frid.
Milda, halfförgätna läror länge uti fridlyst tjäll
Vårdades med trogen enfald uti munkens trånga cell. ..
Menskoandens vingar växte, slogo ut med gny och
dån,
Och de stora barnen — folken — klosterskolan växte
från.
Kyrkan hade fyllt sin uppgift. Statens ännu återstod.
Länder skiftades och byttes, Ärans afgud kräfde blod.
Mägtige monarker reste fasta slott till landets lås:
Stenarne till Varbergs fäste gaf nu munkasyln vid Ås.
Här, kring dessa gamla vallar, stod förbittrad brödra-
fejd,
Ljungande från Rantzows klippa röt kanonen utan
hejd.
Röda Jutar, blåa Svear sände ömsom dödens skur,
Stormkolonnens böljor brötos emot obestiglig mur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
