Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herren på Fågelvik af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Som agnar för vinden, eders nåde!» svarade
herr Sten; »kung Kristian och alla hans danskar äro
jagade tillbaka inom Danmarks landamären, hvarifrån
de likväl snart torde vända åter för att bereda oss
nya svårigheter, Gud bättre!»
»Den dag, den sorg!» utbrast konungen gladt, i
det han sökte beherrska svagheten som fått makt öfver
honom; »rikets slott, borgar och fasta städer äro åter
i vårt våld, — Jöns Bengtson, den förrädaren är död,
och herr Erik Karlsson besegrad, tack vare eder och
er tappre frände, herr Nils! När nu till sista beslutet
danskarne äro jagade ut från Vestergötland, så hafva
vi i sanning skäl att göra oss glada dagar! Hvad
som grämer mig, är att jag icke kunde vid Söderport
mottaga eder, mine tappre frände; men sot och
bekymmer hafva bräckt min förr så starka kropp, —
det är ute med Karl Knutson!»
»Sägen icke så, herre konung!» sade herr Sten,
i det han lade handen på sitt svärdfäste; »I skolen
länge i fred och ro styra Sveriges rike, och om eder
ålder hindrar eder att skydda det med svärd och glaf,
så skall detta svärd strida för eder, så länge blodet
rinner varmt i mina ådror. Så länge mitt hufvud sitter
upprätt på mina skuldror, skall aldrig Sverige blifva
Danmarks lydrike.»
»Rätt taladt, unge frände», svarade kungen, »det
är svenskmannased och svenskmannalag som oss
höf-ves att skydda. Fuller hade jag väl ock kunnat sitta
i lugn och ro, hade jag blott låtit Oldenburgarn så
råda för riket som han ville. Men vi månde spegla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
