Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gretas mandat af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mas liflig öfverläggning, som inverkade på henne så
lugnande, att hon med trygga och fasta steg återvände
upp till byggningen, ehuru den tidiga
septemberskymningen redan boijade insvepa naturen och
föremålen i sina lätta skuggor.
Inkommen i förstugan låste hon omsorgsfullt
dörren efter sig och inträdde i salen; men så när
hade hon fallit till golfvet vid den syn, som der
uppenbarade sig för hennes blickar. Mot det matta
dagsljuset från fönstret aftecknade sig en hög,
manlig gestalt, som hastigt vände sig om vid hennes
inträde. Ett lätt utrop af förskräckelse undföll henne,
och hon fattade tag i en stolskarm, för att kunna
hålla sig uppe.
»För Guds skull, min nådiga, jag skrämmer
er ju på ett oförlåtligt sätt, men här fanns ingen
inne, och — kapten Mandelsköld är måhända ännu
icke hemma ...»
Vid dessa ord öfverforo hans blickar rummet
liksom sökande.
Intet tvifvel mer, tänkte den förskräckta flickan,
han är klädd i uniform; det måste vara en af dem.
Gud i himlen, den som vore ute!
»Min herre», stammade hon; »ni bör icke tro
att jag är ensam här; min far är visserligen icke
hemma, men jag väntar honom hvar minut, och ...»
»Alldeles som jag tänkte», log den unge officeren;
»jag hade således ingen tid att förlora. Ni bor
nämligen veta att...»
»Jag förstår icke», afbröt hon honom stammande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
