Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gretas mandat af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörkret inte kan skilja på hederligt folk och skojare,
så måtte ni, sedan ni fått upp ljus, kunna det.»
»Men ’singlamentet’ slo’ in», ursäktade sig Greta
med nedstämd ton: »lång till vexten — ljust hår —
blå ögon —»
»Och blå rygg på dig, om du inte tar repen med
dig och drar så långt som vägen räcker! Tusen
gånger välkommen, min hedersbror, och ursäkta att jag
ej var hemma, som jag sade, men jag blef
uppehållen på vägen. Med doter min, den hönan, har
du redan gjort bekantskap, sådan den då varit. Men
hon ångrar sig djupt, som du ser, och nu återstår
mig att för henne presentera dig, löjtnant Emrik v.
Mehren, sonen af min gamle vapenkamrat och vän.
Nig och skäms, du en militärs harhjertade afkomling!
Och nu fram med vinbuteljen, som du lär ha
ut-lofvat; det är icke för tidigt att dricka
välkomstskålen !»
Fröken Hilda lät ej tillfället att komma ut gå
sig ur händerna, och en halftimma derefter stod på
bordet både vinbuteljen och alla nödiga ingredienser
till en ypperlig toddy, medan en sprakande brasa
spridde kring rummet sitt behagliga sken.
»Ni tog mig således verkligen för en
landsvägsriddare», skrattade löjtnanten och klingade med den
djupt rodnande Hilda.
»Ja, herre Gud», urskuldade/ sig denna, »för det
första hade jag nyss i tidningarne läst underrättelsen
om tre fångar, som i förrgår rymt ifrån Carlsten,
sedan de stulit kläderna från de löjtnanter, de fått för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
