Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gretas mandat af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
troendet att uppassa, och för det andra var det ju
nästan mörkt i rummet. . . Jag hoppas emellertid att
ni icke är oförsonlig ...»
»Tvärtom, min fröken, är jag förvånad öfver er
rådighet och har funnit det lilla äfventyret riktigt pikant.
Jag hoppas emellertid att aldrig mera förverka ert
förtroende !»
Hur pass detta hopp uppfyldes, kan slutas deraf,
att då Greta någon vecka derefter kom in i salen en
afton, för att elda, fann hon sin unga fröken sluten
i löjtnantens famn.
Hon släppte naturligtvis hela vedfånget, och
löjtnanten släppte för några minuter sin unga fästmö.
»Som du ser, min raska Greta, hade du inte så
orätt när du en gång tog mig för en tjuf — skilnaden
är bara den, att jag stulit ett hjerta», sade löjtnanten
leende.
»Ja, det var inte det minsta, det», menade Greta.
»Hvar och en tar hvad han har tycke för.»
»Alldeles, ja, och derför tar du Ola. Men att
du en gång fängslade mig så der sans facon har jag
litet svårt att glömma, mig, en kronans officer och
en ganska gentil karl, eller hur?»
»Lasse-Maja var också ’schangtil’», ursäktade sig
Greta, »men stal lika fullt som en korp. Annars far
jag den äran å grattelera! Men hade det inte varit
för frökens skull, hade jag hellre, med förlof sagdt,
sett att löjtnanten varit en riktig skojare.»
»Det vore tusan — och hvarför det?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
