Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästabudet på Gälaqvist af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barett och hans korta mantel. Han såg ut genom
fönstret på den yppiga slätten, öfver hvilken ett mörkt
åskmoln långsamt uppsteg från den dimmiga
synranden i söder. Ett vällustigt löje lekte kring hans
läppar, då han med handen på hjertat sade till
sig sjelf:
»Sjelfva himmelen synes gynna min kärlek! De
två dagame i Lödöse, och färden dit, hafva gjort
mig säker om min fångst! Fagra Juta! jag har läst
rätt i dina fuktiga blickar! Förr en gång har ett
oväder skrämt den rädda dufvan i hökens klor! Det
blir en ödesdiger natt för oss båda!»
4.
Medan gästabudsglädjen på Gälaqvist stod högt
i taket, och pipare och bombare med ljudeliga
fanfarer beledsagade de skålar som af den unge
konungen föreslogos i skummande burgunder och perlande
renskt, nalkades tvenne ensamma ryttare
kungsgården norr ifrån, och nedstego just nu från
skogsbygden som skiljer Westgötaslätten från Nerike, samt
läto sina uttröttade springare pusta litet, medan de
betraktade den nedanför liggande slätten. De
följdes af en ryttarsven, som ledde vid tygeln en lös
häst till ombyte för den yngre af de båda riddarne,
hvilken med ett slags faderlig vänlighet bemöttes af
den äldre, ehuru man mer än väl såg att denna
vänlighet var uppblandad med en god del vördnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
