Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästabudet på Gälaqvist af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det han drog den vidkulliga mössan djupare ned i
pannan, och följde sin herre i hack och häl, under
det ovädret bröt löst öfver deras hufvuden, och
urladdade sig under våldsamma blixtar, som skrämde
hästarne så att ryttarens hela styrka erfordrades för
att hålla dem i tygel, samt ett dån som
mångdubb-ladt återskallade från de enstaka vestgötabergen,
hvilka i dunklet stodo fram som väldiga jättar, mot
hvilka den gamla hednaguden slungade sin strålande
hammare.
När man såg de tvenne ryttarne på detta sätt
i vildt sporrsträck skynda vägen framåt mot den
gamla kungaborgen, från hvars fönster ett muntert
ljussken fladdrade ut i den regndigra natten, kunde
man lätt hafva kommit på den tanken, att det var
det omutliga ödet som sände sina nattsvarta
sändebud till den glade kung Waldemar, som i sorglöst
lättsinne satt derinne och skämtade vid randen af
en afgrund, som inom kort skulle uppsluka hans
rykte, hans krona och honom sjelf.
5.
»Jag dricker min kungliga broders, Danmarks
herres, herr Eriks välgång, och jag beder eder, hans
sändningsmän, att till honom bringa min varma tack
för det fagra fridsbud han sändt mig i sin sköna
systers, min älskeliga svägerskas person! Danmarks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
