Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästabudet på Gälaqvist af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en hvitblå ljungeld med bländande sken in i
rummet, och en dånande åskknall skakade den fasta
borgen i sina grundvalar.
Den sköna Juta, som satt strålande vid
konungens venstra sida, upphäfde ett rop af förskräckelse,
och drottningen vid hans högra bleknade synbart.
»Himlen sjelf instämmer i denna önskan!»
utropade Waldemar lustigt; det är icke en och hvar
gifvet att bringa sådan festmusik till skålen som I,
herr hertig! Men hvad ser jag, I damer? Min sköna
fränka!» fortfor han vänd till Juta, som var färdig
att digna af stolen och som han nu omfattade med
sin arm för att hålla henne uppe; »skrämmer
ljungelden er?»
»Den förlamar mig mot min vilja!» suckade
den unga prinsessan, i det hon med smäktande blick
lutade sig tungt mot den unge konungens axel; »och
dånet är förfärligt!»
»Stöd er emot mig, sköna fränka, och låt oss
vara lustiga! Ännu en bägare burgunder, och nästa
åskslag skrämmer er icke mera. Vin i bägarne,
sven-ner, och upp alla mina riddare och hofmän, låtom
oss dricka den vänaste jungfrus skål, som ännu
gästat vårt gamla rike! Den ädla prinsessans, min
höga svägerskas hell och välgång!»
Ett nytt och ännu starkare åskslag skrälde i
detsamma. Den unga prinsessan låg nu fullkomligt
sanslös i konungens famn, och under den allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
