Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästabudet på Gälaqvist af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef han på samma gång vishetens och narrarnes
konung!»
»Och det var i sanning hans största vishet!»
utbrast Waldemar med strålande blickar, i det han
slängde den lille narren ned från stolskarmen och
satte sig åter på sin plats; »hvad vore en krona och
en spira, om den icke lindades med skönhetens
rosor? Hellre en tiggare i skönhetens famn, än den
mägtigaste konung utan glödande vin och fagra
tärnor! Se der mitt valspråk, och jag utropar det högt,
så högt att det skall tysta den vrede dundraren
der ofvan!»
»Lefve narrarnes konung!» ropade narrens hesa
röst från den vrå, dit konungens starka arm slängt
honom undan; »lefve den svenske konung Salomo!»
»Tyst nu, bortbyting, annars får du sofva i
tornet i natt!» ropade konungen barskt, och fortsatte
sedan leende, i det han vände sig till främlingarne,
som förvånade och förstämda åsett hvad som
föregått: »I förvånen er säkert, ädle herrar, öfver den
frihet jag tillstädjer min vanskaplige narr; men han
är ett arf efter min fader, som ofta och utan vrede
hörde på hans bittra skämt, och alltid sade:
’san-ning kan lika väl komma ur en narrs mund, som
dårskap ur en vis mans’. Mig roar hans
oförsynthet, och jag frågar litet efter hans beska piller. Men
ovädret synes nu hafva saktat sig, och om I viljen
som jag, gode herrar, så dricka vi bägaren ur för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
