Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jagtnöje af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu stiger solen öfver bergen och kastar ett
eld-rödt skimmer öfver de snöiga gärdena och förgyller
den rök, som uppstiger från de små byggnaderna
kring stationen. Herr A., jagtpatronen, har äfven
anländt, i sällskap med några herrar, som haft
natt-•qvarter hos honom; jagten kan nu börja. Vår ofta
berörde vän tager sin bössa och skyndar ut.
Allmänt helsande. Man presenteras och låter
presentera sig.
Det första drefvet börjar nära stationen. En
gammal skogvaktare för vår jagtvän och en yngre
herre, som ser ut att vara kusin till kolskrifvar Flabbe
hos Cederborgh, till deras håll. På vägen inleder
skogvaktaren konversationen med att fästa
uppmärksamheten på att det icke är så kallt i dag, som det
var i går, hvarvid han, liksom ogillande ruskande på
hufvudet, tager en näfve snö i handen och visar att
den är kram.
Snart har man kommit till hållet, båda herrarne
ställas ut, och då drefkarlarne ännu ha ett långt
stycke väg qvar, sällar sig den unge mannen till sin
äldre broder i Hubertus, som på grund af vissa
misstänkta uttryck och fasoner bör}ar undra, om hans
kamrat någonsin varit på en jagt förut. Hans tvifvel
öfvergår till visshet, då den yngre ber om en liten
lektion i laddning. Jagtvännens fasa känner inga
gränser. I största hast, ty dreffolket börjar höras,
gif-ver han de begärda anvisningarna, och besvär sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
