Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jagtnöje af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han väljer det senare. De befinna sig nu vid en
gammal kullfallen ek. »Detta är en märkvärdig plats»,
säger den gamle skogvaktaren, » den der eken kallas för
räf-eken». — »Räf-eken? A kors, hvarför det?» —
»Vet inte herrn det, herrn, som varit så mycket på jagt?»
— »Ja, jag minnes, att jag hört talas om det.»
»Naturligtvis», svarar skogvaktaren. »Räfven är
det inmarigaste djur, som finnes, som jag nyss sade
herrn. Herrn vet, att han stryker kring gårdar,
der det finnes fjäderfä? Nå, men kan en tro att
räfven har en aning om, när det skall bli jagt, och
hvar den skall hållas?» — »Det tror jag inte.»
— »Inte nog med det», fortfar skogvaktaren.
»Under Sjelfva jagten sätta de tecken på vissa kullfallna
trän, stockar och stenar, för att säga hvarandra, hvar
de klenaste skyttarne stå.»
»Kors så listigt», menar den unge jägaren. »Men
hvilken bestämmer de der tecknen?» — »Det gör
alltid den mest slipade räfven, öfver-räfven.» — »Då
är det här ett ypperligt håll.» — »Ja, och det är
derför jag stält hit herrn.» Skogvaktaren tager
af-sked och lyckönskar den qvarstannande till att få
skjuta Sjelfva öfver-räfven. »Nå, men hur skall jag
skilja honom från under-räfvarna?» frågar skytten. »Som
inte herrn skulle känna igen öfver-räfven!» svarar
skogvaktaren. »Ah ja, jag skall icke göra mig till.»
På den andra leden äro skyttarne redan
upp-stälda; vår gamle jagtvän har fått en god plats, mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
