Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jagtnöje af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla lyssna. Så ett till, följ dt liksom af ett hurra.
»Hvad är det?» frågar herr A. Den gamle
skogvaktaren anser, att ljuden kommit från grannskapet
af den fallna eken, som i vinter skall förvandlas till
ved, och begifver sig ditåt.
»Vi gå med!» ropar herr A. Jägarne följa
honom och flere af drefkarlarne sluta sig till dem.
Man skyndar framåt. Den gamle skogvaktaren
hade haft rätt; det var i grannskapet af den gamla
eken, som det smält. Der är hon, och der —
märkvärdiga syn! — ser man Larsson, frukostbäraren, just
nu i begrepp att vrida bössan ur händerna på den
unge mannen, kolskrifvar Flabbes egen kusin. Man
springer till de två, för att afstyra vidare polemik;
men nu yppar sig en historia, allt utom upplyftande
för jägare, som, miltal från menniskoboningar, äro
trötta, hungriga och törstiga efter flere skarpa dref.
Larsson är för arg för att kunna tala, och den unge
mannen berättar, blodröd af blygsel och stammande
af förlägenhet:
»Jag stod», sade han, »länge och spejade vid
räf-eken. Ändtligen hördes drefvet. För hvar minut
drog det sig likväl längre och längre från mig. Der
stod jag, mol ensam, och funderade, om jag skulle få
någon tur. Jag tillstår, att en hare, ja, en räf skulle varit
ett intet för mig, till och med om det varit Sjelfva
öfver-räfven». — Vid detta uttryck se herrarne
förvånade på hvarandra. »Nej», fortfar den unge herrn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
