Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jagtnöje af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man anländer omsider till platsen. De, som ha
så afgjord otur som våra båda Nimrodar, undvikas
vanligen af andra jägare nästan som smittade
personer. Få de sig beskärdt ett håll, är detta det sämsta,
som kan utletas, der de på sin höjd skola få höra en
kråkas kraxande eller se en ekorre komma och undra
öfver dem. Icke, att man säger dem detta; tvärtom
uttrycker sig jagtens ledare något mystiskt om platsen,
eller förmäler t. ex. att der en gång skjutits en
ovanligt kolossal elgoxe, eller något annat stor-vildt. Vår
vän märker icke, att han har ett torp invid sig, för
ej länge sedan uppbrutet i en sank mark och med
allt utom lofvande omgifningar. Han sjunker i
tankar. Kölden ansätter honom skarpt. Jagtlusten har
nära på gått af honom. Drefvet höres temligen starkt
och han får göra ett skott, likväl utan resultat, på
ett i buskarna förbiskymtande villebråd, hvilket han
antager vara en hare, ehuru det efteråt faller honom
före, som den skulle haft en bjellra om halsen.
Sedan jagten omsider väl är slut, mötas alla
herrar jägare hos patronen, der det sista och bästa
drefvet börjar. Supén är förträfflig. Man äter
ganska mycket och dricker än mera; skryter gör man
äfvenledes tillräckligt.
Vår jagtvän, som mycket sent på natten
inträffat i sitt hem, befinner sig på morgonen ej rätt väl.
Han har en stark katarrh och besluter sig för att
stanna i sin säng. Hans högra kindben är för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
