Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Vasa och Peder Kansler (Sunnanväder) af A. G. Ahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en föreställning, — lidanden, som drefvo äfven den
tåligaste till förtviflan.
Då dagsresan led mot sitt slut, kunde väl vägen
bära, nu genom en fruktbarare och mera tätt
befolkad bygd, upp mot en biskoplig bostad t. ex.
Linköpings biskopsgård, den myndige Hans Brasks
residens. Redan det fasta läget och de väldiga murarne
visade, att här rådde en man mindre van att lyda
än att befalla. Men den resande och hans följe
kunde, här som öfverallt i Sverige, vänta sig
gästfrihet; också togo de efter kort samspråk med
»porta-nären» vägen genom det trånga porthvalfvet in i
slottet. Här vimlade det af den högvördiges tjenare:
främst syntes väpnare, bysseskyttar, »pulvermästare»
och sventjenare, som hade att vaka öfver biskopens
säkerhet, men äfven höfvidsman och fodermarsk,
stall-svenner, slädsvenner, murmästare m. fl. gåfvo lif åt
den brokiga taflan. Bland dessa underordnade
tjenare och »embetsmän» (handtverkare) stannade den
resandes följe, medan han sjelf genom mörka
gångar fördes in i de gemak, der han, som »med Guds
nåde» styrde det vidsträckta stiftet, dvaldes, omgifven
af sine förtrogne och af domkyrkans vördige klerker.
Ett dämpadt ljus trängde sig in i de djupa salarne,
hvilkas smala, spetsiga fönster med de små, i bly
infattade rutorna, tycktes mera egnade att utestänga
än att insläppa dagern. Ögat uppfattade dock snart
den efter tidens sätt att se praktfulla inredningen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
