Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Vasa och Peder Kansler (Sunnanväder) af A. G. Ahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåde ej overksamma: »bissare» och »redare»
dukade de rikt försedda borden, på hvilka munskänk
och småsvenner framsatte sköna sölvstop fylda med
spanskt vin och renskt vin och pryssing och tyskt
öl af mångahanda slag. Efter en stund funno de
vördige herrarne tiden mindre svår, och så fick
samtalet friskare fart. Biskopen sjelf förtäljde om sin
hushållning, om sina grufvor och om sina skepp, om
sitt boktryckeri och om sina planer att till vårt
götiska mål låta öfversätta italienska skaldestycken. Men
äfven hans klerker hade åtskilligt att berätta, och
muntra historier från deras studietid vid tyska
universitet aflöstes af ej mindre muntra sådana om
reseäfventyr i främmande land, framförallt i Italien,
der många bland dem voro hemmastadda. Då
slutligen biskopens spelemän läto höra sig, blef
stämningen ännu högre, och innan det festliga laget skildes
åt, hände det väl, att både cantor och succentor
smått gnolade på något, som icke var en litania
om späkning och försakelse af denna verldens fröjder.
Men det fans en ung man i Sverige, som ej
kunde skaka af sig den sorg och de bekymmer, som
tryckte honom. Det var Gustaf Vasa, den nyvalde
konungen, han som under de tre sista åren förlorat
fader, moder, syster och svåger genom tyrannens
grymhet, — han som sjelf endast genom en rad af
underverk behållit friheten och lifvet, och som
’an-vändt dem till att skänka äfven fosterlandet frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
