Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Vasa och Peder Kansler (Sunnanväder) af A. G. Ahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lif. Han stod nu segrande men kanske lika
^ bekymrad, som då dalkarlarne först hörsammade hans
kallelse till vapen. Fred var ännu ej vunnen, konung
Kristian kunde återvända med hjelp från sina
mäg-tiga fränder, och Sören Norby på Gotland var en
besvärlig granne. Allt detta var allvarsamt nog, och
likväl syntes en annan fara ännu mera hotande.
Hittills hade Gustaf kämpat »med Gud och Sveriges
allmoge», nu syntes det möjligt, att han skulle
komma att kämpa med Gud mot Sveriges allmoge.
Nöden i landet framkallade en retlighet, som lät alla
för konungen skadliga rykten, sanna och osanna,
falla i god jord. Och flera sådana rykten, som skulle
ofta upprepas under de följande åren, förspordes
redan nu: Gustaf hade vållat den dyra tiden, då han
ej skaffat bättre tillförsel och bättre mynt; han hade
gifvit lybeckarne för stor frihet och ej sökt fördrifva
Norby från Gotland; han ämnade försona sig med
den blodtörstige Gustaf Trolle, upphofsmannen till
de sista årens elände; han visade sig gynna Luthers
läror genom att lägga silfverskatter på kyrkor och
kloster. Medan folket upphetsades genom dessa och
liknande rykten, skulle Gustaf finna medel att
återtaga Finland, att bekämpa Sören Norby, att gälda
landsknektarnes samt, framför allt, de lybska
köpmännens fordringar. Det var ej fråga om småsaker:
ensamt till lybeckarne hade han att betala 116,000
mark och det ur en skattkammare, som ej tillät ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
