Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Vasa och Peder Kansler (Sunnanväder) af A. G. Ahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut omtalas helt föga i tidens handlingar: det enda
vi veta om honom är, att han varit utsedd till
ärkebiskop i Upsala men afsagt sig denna värdighet, samt
att han före konungavalet i Strengnäs i en latinsk
oration föreslagit Gustaf till konung. Denna hans
artighet räddade honom ej nu från Gustafs vrede.
Tvärtom förklarade denne ej blott biskop Peder utan
ock mäster Knut ovärdiga sina embeten och således
afsatta. De förfärade medlemmarne af domkapitlet
klagade, att de ej kände någon värdig kandidat till
biskopsembetet. Konungen gaf då anvisning på
Peder Månsson, en from och lärd munk i Vadstena
kloster, som vid denna tid förestod den heliga
Brigit-tas hus i Rom. Anvisningen, som ej var något annat
än en befallning, åtlyddes genast, så att Vesterås’
stift lika hastigt åter erhöll en biskop, som det nyss
förlorat en sådan.
Det uppträde, vi skildrat, är i flera afseenden
af intresse. Det visade, att en ny tid inträdt, — en
tid, då Sveriges stolta hierarki skulle krossas.
Visserligen var det blott ett förspel till händelserna i
Vesterås fyra år senare, men i förening med dessa
ådagalägger det, att Gustaf trots all skenbar
upp-brusning vid båda tillfällena handlade efter samma
plan, den att utan tvekan nedslå hvarje försök till
motstånd af prelaterna och deras vänner. Det var
Nornan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
