Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Vasa och Peder Kansler (Sunnanväder) af A. G. Ahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingebrigtsson, den högättade och rika fru Inger
Ottesdotter på Östråt, hjeltinnan i Ibsens bekanta skådespel
af samma namn, och hennes dotter jungfru Ingeborg,
som senare skulle blifva Daljunkarens trolofvade.
Slutligen efter många öden, under hvilka Peder Kansler
någon tid låg dold på fru Ingers gård Fossen,
utlemnades så han som mäster Knut till konung
Gustaf. Denne lät dem röna ett öde så hårdt som
fängelse, hån och död för bödelns hand kunde göra det.
Äfven den, som mest vördar Gustaf Vasa, måste
medgifva, att den behandling han lät öfvergå dessa
män, de trofasta anhängarne af Sturarnes och den
katolska hierarkiens välde, länder honom till föga ära.
Kunde han än inför den domstol, till hvilken de
anklagades sak blef hänskjuten, framlägga mera än sextio
bref från mäster Peder, alla fulla af »spott, spe och
förräderi», hade dock hans nu så djupt förödmjukade
fiender rätt att vänta, att de ej skulle »införas i
Stockholm medan fastelagen var, iklädda gamla iftnötta
och slarfvota korkåpor, ridandes återafviga på svultna
hästar; Peder Sunnanväder med en halmkrona på
hufvudet och ett söndrigt träsvärd vid sidan, mäster
Knut med en näfver biskopsskruf (?), och (omkring
dem) en stor hop i larfvekläder (förklädde), som höllo
sig vara deras bilöpare, ropade till folket och sporde,
om de något hade sett konung Gustaf, hvart han
hade tagit vägen, ty der var kommen en ny konung,
herr Peder Kansler Sunnanväder, han ville gripa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
