Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvilan. Komedi på vers i en akt af Johan Magnus Lannerstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att denna tunga verld jag ärbart genomgått.
Jag lefvat har min tid i mycken dygd och ära,
Jag frågar, om jag ej bör mera tack begära?
Fast mången, det vet Gud, hos mig i skulder står,
Säg, hvilken af min mun det nånsin höra får?
HERR PLANTIN.
Ja, hela denna skrift visst borde bli kasserad,
Den är ju blott af strunt och ovett komponerad.
Nej, jag till denna strof skull’ gifvit bättre plan.
Man borde hafva sagt: »ej skådas uti stam.
HERR PILGREN.
Nå, det var ganska qvickt; det måste jag bekänna,
Att bror med mycket vett och heder för sin penna.
Om jag had’ lärt att nånsin skrifva så ... .
HERR TÖRN.
Det är ej allas lott att sådant snille få.
HERR PILGREN.
Min hjertans bror Plantin, låt oss få höra mera!
FRU TÖRN.
Min farbror, var så god och litet mer citera.
PLANTIN (läser).
»Af harm och ilska full han stormar alla fat
Och lemnar intet qvar af hvad man kallar maU.
FRU PILGREN.
Nej, har man nånsin hört ell’ nånsin sett dess like?
En sådan näsvishet ej gifs i Svea rike!
Ej minsta aktning gifs på Pagehofmästarns kall —
Dock sannas väl en gång, att högmod går för fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
