Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvilan. Komedi på vers i en akt af Johan Magnus Lannerstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag går i nästa rum att några rader skrifva:
Mitt ämne skall vår sorg och fogelns mistning blifva.
(Han går ut.)
MADEMOISELLE PAULSON.
Hvem hade kunnat tänkt, ack, mer än hårda lag,
Att ängslan, sorg och qval skull’ sluta denna dag.
HERR TÖRN.
Ack, mer än grymma stund, som all vår glädje störde I
FRU PILGREN.
Hvad denna olyckspost mitt ömma hjerta rörde.
Min fogel, du är död! Jag dig ej mer får se.
Dock skall jag åt ditt stoft en värdig grafvård ge.
Jag på din dödsstund ej kan utan tårar tänka.
Ja, jag skall till min tröst ditt stoft med tårar stänka.
I lifvet du min lust, mitt enda nöje var,
Och efter döden skall din bild hos mig bli qvar.
MADEMOISELLE NÄSMAN.
Min syster, låt oss nu ej mer på detta tänka:
Nog kan väl prinsen dig en annan fogel skänka.
FRU PILGREN.
Om han ock skänkte mig så många, som han har,
För ingen utaf dem jag sådan ömhet bar.
Nej, jag min mistning ser och jag min mistning känner,
Ack, gif mig hjelp och tröst, du bästa utaf vänner.
MADEMOISELLE NÄSMAN.
Ack, kära syster, jag dig för vår vänskap ber:
Glöm detta genast bort, låt bli att sörja mer!
Du vet ju, att din gråt ej fogeln lif kan gifva,
Han ur ditt minne bör för evigt bannlyst blifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
