Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarlide och Vinterlide af –th–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Segerlinn höljde sitt hufvud i kappan och grät; men
mot morgonen födde hon en son. Qvinnorna visade
henne barnet, hon log vid dess åsyn och mälte nu
för första gången, sedan Arnvid fört henne bort till
norden: »Nu är fogelsång och vår, nu är sol och
sommar».
Qvinnorna buro sedan pilten till Arnvid och lade
honom vid fadrens fötter som sed var. Han tog
sonen med glädje i sin famn och såg, att det var en
fager pilt, ljus till hår, med ögon hvassa som stål
och starka lemmar. Arnvid tänkte på Segerlinns ord,
vattenöste barnet och kallade det Sommarlide.
Der-efter bars han åter till sin moder, som kysste honom
och talade kärleksfullt till honom, nämnande honom:
»sol i köld och vår i vinter — Sommarlide —
Sommarlide !»
Men snart tystnade Segerlinn, hon höljde sitt
hufvud och grät stilla. Hon förstod, att den
sommarglädje hon känt midt i vintern var snart lyktad. Sans
och medvetande lemnade henne långa stunder, men
mot aftonen förde man till henne ännu en pilt. Hon
såg på honom med ömhet, men hon mägtade icke
mera le mot honom. Dödens kyla hade gripit henne
och hon hviskade sakta: »Sommaren är all — nu är
åter midvinter». Derpå sjönk hon i vanmagt.
Pilten vardt liksom sin äldre broder buren till
fadern och lagd vid hans fötter. Arnvid sänkte
blicken och såg på den nyfödde med ett vredt Ögonkast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
