Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarlide och Vinterlide af –th–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemmarna kalla, då mindes Arnvid Brynjolfsson, att
ännu en pligt återstod mot den döende. Han reste
sig, ropade högt hennes namn och bad henne fara
i frid och åter möta honom hos Fröja i Folkvång.
»Vi återse aldrig hvarandra», ljöd det svagt från den
döendes läppar, »jag går icke till Fröja utan till
Christus och hans helga moder».
Arnvid ryckte till och vek några steg tillbaka.
Då han åter böjde sig ned för alt se på sin hustru,
hade hon andats ut och låg död och kall på
bädden. Segerlinn vardt höglagd så som det höfdes en
stormans hustru, och grafölet varade i flera dagar.
Arnvid sjelf talade vid grafhögen, visande henne till
Folkvång, men han tyckte sig då åter höra
Segerlinn hviska till genmäle: »Icke till Fröja, utan till
Christus! »
Bröderne Sommarlide och Vinterlide vuxo nu
upp i sin faders gård. Båda syntes större till
växten än barn vid deras ålder vanligen voro, och långt
vänare. De liknade båda sin moder till anletsdragen,
men sin fader till hår och hy. När de sofvo, voro
de hvarandra så like, att främmande knappast kunde
skilja den ene från den andre. Voro de deremot
vakne, tänkte man på ingen likhet dem emellan, ty
Sommarlide hade blå hvassa ögon, men Vinterlide
ögon af en mörk men obestämd färg, och att se in
i dem var liksom skådade man ned i det dunkla
djupa vattnet i en skogssjö. Sommarlide, åt hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
