Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarlide och Vinterlide af –th–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gladt med hvarandra. Man kunde då höra
Sommar-lide skratta, så att det klang högt, men öfver
Vinter-lides läppar sväfvade föga mer än en lätt dragning
till ett löje. Han svarade blott på sin broders
tilltal, men mälte sällan något utan att först hafva
blifvit tillspord. Orden föllo sig illa för Vinterlide, voro
korta och bitande, och han blef derför föga vänsäll.
Han fogade sig nästan i allt efter sin broder, men
stundom hände det att han gick ifrån denne midt i
en lek och satte sig stilla, för att blott se på huru
denne lekte, och inga böner knnde då förmå honom
att åter deltaga i leken. Då han blef äldre, kunde
han långa stunder sitta nere vid en bäck, som flöt
förbi hans faders gård, se ned i vattnet och lyssna
på bruset, och då hände sig ofta att hans läppar
rörde sig, liksom han talat, men intet ljud trängde
fram derifrån.
Kom så en dag, då Arnvid hade varit borta
hos sina grannar på gästning och vände sent åter på
natten till sin gård. Då han inträdde i stugan, tyckte
han sig se en ljus skepnad röra sig framför den
lok-hvila *, i hvilken sönerne sofvo, och han trodde sig
snart veta, att det var Segerlinn, som nu åter
besökte jorden, och hon qvad sakta:
Ljufva äro sommarns dagar,
vinterns nätter äro långa.
Hvem kan ändra ödets lagar,
* Särskildt afplankadt sofrum i de fornnordiska stugorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
