Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarlide och Vinterlide af –th–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for Sommarlide, »att framför allt skola vi hålla
hvarandra kära. Allt skola vi ega gemensamt — gods
och guld — ära och rykte. Ingen skall nämna
Sommarlide eller Vinterlide ensam, allt skola vi dela,
ljuft som ledt, lif som död. — Icke sant broder?
Räck ut handen och svärj!»
Vinterlide räckte fram sin hand åt brodern och
Sommarlide upprepade högtidligt: »Så höre oss Njärd,
Frö och den alsmägtige Ås!» Vinterlide böjde sitt
hufvud samtyckande och såg uppåt, men sade intet,
och de båda bröderne fortsatte derpå leken som förut.
Arnvid intogs af vrede öfver detta löfte.
Sommarlide var hans älskling, och fadern såg hans framtid
i ljus framför sig. Icke höfdes det, att han skulle
dela allt med Vinterlide, som var så föga vänsäll och
hvars framtid låg skum som vinternatten. Nej, så fick
icke ske. Arnvid drog svärdet — så skulle han
tillintetgöra både Segerlinns spådom och Sommarlides
löfte. Han sprang ut i stugan med svärdet i hand.
Vinterlide stod stilla och sänkte icke blicken inför
sin faders vreda ögonkast. Han log trotsigt och sade:
»Nu tänker fader öfva stordåd».
Arnvid vredgades ännu mera öfver dessa ord,
han lyfte svärdet, han visste knappast hvad han gjorde,
men Sommarlide grep honom i armen, och svärdet
träffade endast åt sidan. Vinterlide föll dock omkull
såsom död. Då sade Sommarlide: »Somlige mena,
att min fader är en hjelte, dock har han nu öfvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
